Ibland glömmer jag av min tatuering. När jag väl ser den älskar jag den. Den är min och kommer föralltid sitta där den sitter. Texten i sig är väldigt djup, ändå blir jag himla glad när jag ser den. Alla är vi bara mänskliga o jag önskar att alla människor skulle börja sprida mer positiv energi ifrån sig. Det förmedlar den till mig, att jag ska le även om knäna viker o man egentligen vill falla. Att jag är stark och kan klara mycket bara jag vill. Samtidigt förmedlar den att det är okej att falla, att det är okej att gråta, bryta ihop och vara svag. Man är bara mänsklig, man klarar inte allt. Det är skönt att bli påmind om det ibland, att inte behöva vara perfekt.