God förmiddag, 

 

Det är måndag och klockan är 12:16. Jag, Anna och Annie sitter för tillfället på iCafe och pluggar. Det finns många väldigt mysiga caféer på skolan man kan hänga/plugga på, detta är ett av dem. Jag har en hel del att göra denna veckan vilket faktiskt känns jobbigt. När stress tynger en över bröstet blir det mesta bara tråkigt ju. Linus kommer på fredag och stannar i tio dagar vilket peppar såklart, men måste bli klar med sjuuukt mycket plugg innan. 

 

Hej från Hong Kong!

 

Jag skriver aldrig på denna blogg längre, men tänker att jag kan börja uppdatera lite om min utbytestermin i Hong Kong så familj och vänner vet vad jag gör. Uppdaterar ju så dåligt på min Instagram nämligen... heh 

 

Nej men hörrni på riktigt. Kan man bli lyckligare i hela kroppen än vad jag är nu? Jag tror aldrig jag mått såhär bra inifrån och ut. Kan inte minnas att jag vaknat upp varje morgon, två månader i rad, och mått bra varje dag? Jag är absolut en vädermänniska och mår otroligt mycket bättre när det är sol och värme runt mig, men mest av allt tror jag att jag mår så bra för att jag vågade ta steget att åka hit. I många år har jag sagt till mig själv att jag inte vill resa o sådär. Åkte aldrig och backpackade när i princip alla mina vänner gjorde det efter gymnasiet. Jag pluggade och jobbade, prioriterade att skaffa mig en lägenhet som jag kände mig hemma i. Alltid sagt till alla att jag är beroende av trygghet. Sen åkte jag hit!!! Jag älskar ju att resa och uppleva. 

 

Det går inte att förklara Hong Kong om man själv inte upplevt denna stad. Det erbjuds ALLT här. Igår åkte jag, Anna och Kira till Kowloon Bay. Vi hikeade upp till Suicide Cliff som är en av dem mest kända hikerna här. Det var helt fantastiskt. Fick med mig säkert 20 myggbett på kuppen, men oj vad värt! Jag stod på klippan och tittade ut över staden och var bara lycklig. Ett lugn över kroppen bara sköljde över mig. Det är fantastiskt att vara här, och jag är så tacksam för att jag la ner arbete på att söka in till Hong Kong Baptist University. Ännu mer fantastiskt att jag kom in!!! Vilken resa hörrni. 

 

Jag hade velat skriva och bara öppna upp mitt hjärta. Släppa ut allt, både det goda och det onda inom mig. Jag känner så mycket, men det har ingenstans att ta vägen. Mina ord, tankar och värderingar får inte plats i denna lilla värld. Det handlar inte alltid om jobbiga ting i livet, om min tonårstid som ibland kommer spökandes i huvudet eller om stunder jag bara velat ge upp. Ofta nu för tiden har jag funderingar om min framtid. Jag har så mycket att ge att jag inte vet vad jag ska göra med allt. 

 

Det var längesedan jag grät nu. Det känns både skönt, men det rubbar på något sätt också min balans. Jag behöver gråta. Då får allt rinna av mig. Tårarna släpper och tyngden lättas. Jag uppskattar känslan av att vara ledsen, för jag blir många gånger sorglös lång tid efteråt. Speciell känsla som jag sätter stort värde på. 

 

Jag har varit med om väldigt mycket. Stundtals känns det mäkta hopplöst, stundtals upprymd i lyckorus. Saligt euforisk. Sällan hittar jag den där goda balansen i vardagen, något jag äntligen lyckats med nu. Jag känner mig belåten på livet i skrivande stund. Behagligt. 

 

Jag ser fram emot livet. Det var ett tag sedan jag bekantade mig med den inställningen. Bra Cornelia. Fortsätt. 

 

"Ibland kan jag ändå tänka att smärtan har en viktig roll. Att det ändå bör höra till på något sätt. Då menar jag inte att smärta i sig är något bra eller något som man bara måste uthärda. För så är det inte. När något funkar som det ska så ska det vara utan att det gör ont. 

 

 

 

Jag vägrar bli van vid att det ska göra ont. Det tog mig mer än ett halvår innan jag vågade bryta loss, och aldrig vill jag utsätta mig för det igen. Varje dag var inte plågsam, men det var tiden som gjorde ont. Jag som knarkar i mig trygghet skulle helt plötsligt klara allt själv. Och det gör jag. Jag fortsätter med mitt, och jag är lycklig. Jag är stolt över mig själv att jag vågade. 

 

Jag var så ledsen att jag trodde att jag skulle dö, men sen började jag skratta igen. För det fanns en tid innan mig och E, då kommer det automatiskt finnas en tid efter oss också. Egentligen tror jag inte att jag sörjer vårt förhållande, men jag sörjer att vi inte uppskattade varandra. Jag är ledsen över att vi valde varandra, men ändå inte brydde oss. 

 

Ännu ett citat jag fäst mig vid:

"Vi ser något hos någon annan och bestämmer oss för att spendera en del av våra liv med denne. Att hon nu ser något i dig som får henne att känna så, då får du fan inte ta det för givet. Så när du förstår det, när du förstår att hon faktiskt inte är bunden till dig utan snarare har valt att gå jämte dig, så kan det kanske äntligen komma att slå dig. Det finns inte mycket vi är lovade här i livet och det allra mesta kommer inte lätt, så om du har någon som går jämte dig så måste du bara förstå att det är inget mindre än bland det största och mest värdefulla som de flesta av oss kan hoppas på att få uppleva under vår tid här. Så våga inte ens ta det för givet. Greppa snarare tag i det med all din kraft och försök att förstå vilken sanslös gåva varenda sekund som hon är i din famn faktiskt är." 

 

Vi gjorde inte det, för vi var inte gjorda för varandra. Detta var det bästa. Jag är glad, jag klarar mig, jag fixar det. Men det gör ändå ont. Och så får det lov att vara. 

 

Hej,

 

Det var verkligen så otroligt längesedan jag skrev här på bloggen. Kan inte förstå att jag fortfarande har besökare? Mitt liv har förändrats väldigt mycket det senaste, och jag kände att det faktiskt kan vara skönt att använda mig av bloggen för att skriva av mig. 

 

Som många kanske redan förstått så är det slut mellan mig och Emil. Det känns jättetrist och väldigt jobbigt, men det var ett gemensamt beslut. Jag har tänkt på det i några månader, och det kändes väl ungefär som den enda utvägen. Jag älskar Emil så oerhört mycket som människa och jag önskar honom allt, allt gott. Men vi är bättre som två människor som står på egna ben, än att vara tillsammans. 

 

Det har varit, och är fortfarande, mycket känslor och tårar. Känns som att allt går upp och ner hela tiden. Det är en känslostorm som liksom aldrig riktigt tar slut. Eftersom att båda ville detta så känns det skönt på ett sätt. Det är en lättnad att vi var modiga och tog steget. På ett annat sätt känns det så fruktansvärt hemskt att jag blir av med hela Emil, när det bara är vissa egenskaper som inte klickade med mig. Det är en ensamhet jag inte är van vid. 

 

Jag känner ändå en oerhörd tacksamhet över att få ha tillbringat 2,5 år med honom. Jag var så jäkla osäker i mig själv innan detta förhållande. Han har byggt upp mig och hjälpt mig tycka om mig själv, utan att jag riktigt förstått det. Idag känner jag mig stark och jag litar på mig själv, att jag kan klara det mesta. Ur något jobbigt kommer verkligen något gott också. 

 

Och vet ni vad; det blir verkligen lättare för varje dag. Det är snart en månad sedan nu. 1 januari får jag ny lägenhet och får börja om på nytt igen. Jag kommer flytta till Almedal, vid Liseberg ungefär. Centralt och fint. En underbar tvåa på 50kvm. Det känns verkligen fantastiskt kul. Spännande att bo själv också, jag har ju aldrig gjort det. Många vet att jag har väldigt svårt för att vara själv. Jag känner mig lätt ensam, och har lätt att bli ledsen. Men OJ vilken erfarenhet detta kommer bli. Jag tror verkligen att jag behöver det. 

 

Hej på er!

 

Så otrooooooooligt länge sedan jag skrev. Ska försöka skriva lite då och då nu. Jag vet om att jag har skrivit liknande inlägg som detta hundra gånger genom åren. Jag börjar blogga, sedan lägger jag av, börjar, slutar.... det fortsätter så. Men jag gör det verkligen bara för min skull, och ibland har jag ingen lust - o då skiter jag i det. 

 

Just nu har jag väldigt mycket i skolan. Jag pluggar på Göteborgs Universitet för er som inte vet. Lärarlinjen, inriktning mot gymnasieskolan. Mitt förstaämne är samhällskunskap och mitt andraämne är svenska. 5,5 år ska jag tillbringa där, men jag har snart plöjt igenom ett halvår, så det går fort! 

 

Efter att jag o Emil storstädat här i lägenheten har jag äntligen landat i sängen. Nyduschad och mätt har jag nu lite tid att plugga. Jag ligger i fas så det känns superskönt. Fick VG på min första salstenta förresten!!! Måste få skryta. Så jäkla stolt! 

 

Puss på er
C 

 

Jag är en djup människa. Det har jag varit så länge jag kan minnas, och det lär nog fortsätta så också. För mig är det en positiv egenskap. Jag känner så mycket att jag blir tokig ibland, men det är på samma gång skönt. Jag uppskattar allt, hela tiden, varje sekund. 

 

Jag tänkte dela med mig av mina tankar och funderingar av innebörden att leva sitt liv tillsammans med någon. 

 

- Det finns inget jag tycker är mer fantastiskt än att Emil valde mig. Jag har alltid känt mig annorlunda. Lite sämre, lite för mycket, lite djupare, ja lite mer annorlunda än alla andra helt enkelt. Detta kommer låta HEMSKT - men någonstans, långt inom mig, har jag alltid trott att det inte kommer gå bra för mig i livet. Jag har trott att de drömmar jag har aldrig kommer uppfyllas, för att jag inte är tillräckligt bra. 

 

Sommaren 2014 förändrade inte bara mig från "singel till i ett förhållande", det förändrade synen på mig själv. Vem jag, Cornelia, verkligen är. När jag träffade Emil kändes allt äntligen så lätt. Jag träffade någon där allt bara fungerade, en känsla jag aldrig upplevt innan. Allt gick väldigt fort. Dejtandet gick snabbt över till ett förhållande. Ett stadigt sådant!

 

Hösten kom och jag hade ett år kvar på gymnasiet. Jag valde att vara hemma i Uddevalla på veckodagarna, och pendlade sedan till Lysekil på helgerna och lov. När studenten äntligen kom var jag så lycklig att jag var tvungen att nypa mig i armen. Jag hade allt. Det jag menar är inte att bara för att det kom in en kille i mitt liv så hade jag plötsligt allt. Men just där och då såg jag så tydligt framför mig att allt det som varit trasigt inom mig hade lagats. Även om mitt och Emils förhållande hade tagit slut hade han ändå fått mig att inse mitt eget värde. Det är något väldigt fint i det. 

 

Sommaren 2015 var något av det bästa jag upplevt. Jag kände att äntligen lever jag. Äntligen kan jag ta mig framåt och börja mitt liv på riktigt. I oktober flyttade jag och Emil till Hjuvik, i Torslanda. Vi bodde där över vintern. Det var väl egentligen inte så supermysigt. Det var långt att pendla, vi bodde väldigt litet och hade inget kök. Men mitt i allt så gjorde det liksom ingenting. Det enda jag kunde tänka på var att jag litar på en människa så mycket att jag valt att leva mitt liv tillsammans med denne. 

 

1 februari flyttade jag och han till en lägenhet i Bagaregården här i Göteborg. Jag trodde jag skulle bli skrämd av att flytta på riktigt tillsammans med någon. Vi köper möbler tillsammans, betalar hyra tillsammans, köper mat tillsammans, har en bil, en vardag, ett liv ihop - och det finns absolut ingenting som gör mig så jävla glad. Jag är så lycklig att jag inte kan förstå det själv. För att återgå till den känslan jag hade förr, att jag inte trodde jag var värd det bästa. Att jag trodde att jag inte skulle nå mina mål och drömmar, att jag inte skulle komma långt i livet - dem tankar är förbi. 

 

Jag gråter av glädje av att ha Emil i mitt liv. Bara tanken på att förlora honom gör mig så ledsen. Jag älskar Emil med varenda del i hela min kropp. Jag känner en sådan tillit till den människan att det är sjukligt. Han är perfekt. Visst finns det saker som är jobbiga även mellan oss. Vi har våra småbråk, våra tjaffs om onödiga saker. Men i slutändan när jag verkligen sätter mig ner och skriver ner mina tankar så kan jag inte önska mig något bättre. Det har gått två år sedan vi lärde känna varandra. Två år är inte särsklit lång tid i jämförelse med vår livslängd, ändå känns det som jag känt honom föralltid. Vi känner varandra utan- och innantill. Känslan av att jag har valt honom och han har valt mig är obeskrivlig. Jag vill inte ändra mitt liv på något sätt - så har jag aldrig känt. 

 

När jag tittar på Emil ser jag allt jag någonsin drömt om. Det för mig att förstå att jag är värd att nå mina drömmar och mål. Han hjälper mig med det, och för det är jag honom föralltid tacksam. Tillsammans med honom blir jag en bättre Cornelia. Min älskade, underbara Emil. Om du ändå kunde förstå hur mycket du betyder för mig. 

Varit 1 miljon saker i mitt liv de senaste. Bland annat blev jag med nytt jobb idag, på Tommy Hilfiger!!!! SÅ KUL. Jag tjuter av glädje. 

Är just nu på gymmet o gör av med lite energi som rymt min kropp hela dagen. Jobbat 11-16 på woken, så slutade nyss. 

Ska snart hem till Emil o göra jättegod mat. Ni minns den kycklinggrytan jag la upp recept på här på bloggen för ett tag sedan? Den! Mmmmums

Hej!

Shit, vad längesedan. Läget med er? 

Med mig är det bra, livet rullar på i raskt tempo. Jag jobbar o lever. 

Varit hemma i Uddevalla måndag-torsdag, så kom till Göteborg för bara några timmar sedan. Åkte till affären direkt o handlade mat o blommor. Känns skönt att komma hem till lägenheten o Emil. Jag älskar att vara hemma hos familjen, jag slappnar av, andas och är barn för en sekund. Men på något sätt är jag ju ändå så otroligt nöjd och trygg med mitt liv här i Göteborg, att det verkligen är hemma för mig nu. Jag o Emil är bäst tillsammans. Ska bli så kul att se hur vår framtid kommer bli. 

Nu ska jag sova. Jobb 10-22 imorgon. 

Godnatt / C 

Jag har verkligen fått upp ögonen för smoothies. Har väl i och för sig alltid gjort smoothies, men inte lika ofta som nu. Minst en per dag nu! Detta är en av alla jag gör. Man kan ju absolut göra nyttigare än denna jag visat nu, men också onyttigare. Denna är lagom liksom! 

Är på jobbet så måste kila 

Kram C 

Hej! 

Trevlig alla hjärtans dag!

Jag började min dag med en stor, härlig frukost tillsammans med Emil. Vi myste och kollade på Bron. Älskar den serien! 

Nån timme efter frukost kom min svärmor, Emils mamma, Annika och hennes man Micke förbi. Efter en stund kom även Emils syster Ellen och hennes pojkvän Jesper och gjorde sällskapet ännu större och trevligare. Vi fikade och bara pratade. Har saknat dem! 

Jobbade 15-22 på restaurangen, en trevlig jobbkväll faktiskt.  

Är hemma nu. Jag och Emil kollar faktiskt Bron nu också, just i denna stund jag skriver. Måste fortsätta titta!!! Så intressant 

Kram

C 

Godmorgon! 

Igår var min familj här i Göteborg hos mig o E. Jättemysigt verkligen!!! Vi åt god mat och massa gott till efterrätt. På spåret och Skavlan var även något vi bänkade oss framför. Åh, älskar min familj över allt!!! 

När familjen åkte hem, så drog jag till Pelican. Mötte upp Jessica o Marie för att hänga med dem en stund. Blev bara en kortis då jag jobbar idag, 10h. 

Hände med Jessica några timmar på dagen igår också. Vi bor SJUKT nära varandra. Vi trodde det var längre ifrån, men det är verkligen bara en gata emellan. Tar 30 sekunder att gå.... Kul!!! Många promenader i vårsolen lär det bli. 

Puss på er 

C 

Har inte skrivit så mycket. Jobbar verkligen HELA tiden. Jobbar jag inte, då tränar jag. Körde rygg i måndags, yoga i tisdags, bodycombat igår, armar idag. Är på SATS nu med han jag är assistent åt. Två flugor i en smäll. Perfekt! 

Ha d gott 

C 

Tisdag. Tråkigaste dagen på hela veckan. Så onödigt! Måndag startar veckan, onsdag är mitten av veckan, torsdag betyder att det börjar dra sig mot helg, fredag o lördag helg, söndag rundar av veckan. VAD är tisdag bra för? 

Jaja.... Jag är på jobbet just nu iallafall. Jobbar 06.00-14.00. Ska faktiskt hem och sova efter jobbet sedan. Jag är så oerhört trött. Jobbat väldigt mycket det senaste, och det håller på så i cirka tre veckor till... Kämp! 

Var så trött imorse att jag glömde sminka mig och jag glömde dricka kaffe. Herregud.. 

Ha en fin dag. 

Många kramar 

C 

Hej! 

Några dagar sedan jag skrev nu. Har verkligen FULLT UPP med jobb nu. Är inne på jobbdag 6 av 13 idag. Puuh! 

I fredags var jag, Emilia och Elsa hos Vendela. Vi drack vin och åt god charkbricka. Älskar tjejkvällar! Senare mot kvällen/natten drog jag, Vendela och Anton till Hello Monkey. Det blev en öl, sedan hemgång. Oerhört trevlig kväll! 

Nu är jag på jobbet igen. Restaurangen idag 11.00-22.00. Så segt med långpanna, men bara att kämpa på. 

Ha det gott vänner 

C 

God förmiddag vänner! 

Har haft en låååång morgon. Skulle jobbat 09.00-17.00, men ibland ändras det lite med tiderna. Att jobba som assistent handlar ju om att anpassa sig efter den man är assistent åt. Det hände lite grejer imorse, så jag ska jobba 13-17 istället. Jag får betalt för en heldag, då jag sitter o väntar på att åka till jobbet bara. 

Sitter på ett konditori just nu. Äter ostmacka, dricker juice och lyssnar på Alex o Sigges podcast. Härligt, men lite långtråkigt... 

Kram C 

Hej! 

Vilken härlig dag det är idag. Blå himmel och SOL. Är i chock! Underbart. 

Jag är just nu på Chalmers. Har ungefär 1h kvar av denna jobbdag. Ska hem sen o städa. Få undan flyttlådor, packa ner i byrån, sortera o organisera. Om klockan inte blir för mycket hade jag tänkt hinna träna också, men man vet ju aldrig hur det blir.... 

Bokade en resa till Spanien förut förresten. Jag, Emil, Vendela och Anton åker till Emils familjs hus i Torrevieja. 31 juli - 8 augusti. Det ska bli så oerhört skönt faktiskt. 

Måste jobba vidare. 

Ha det fint 

C 

Hej på er! 

Har varit en LÅNG dag, även idag! Med både positiva och negativa nyheter har även denna dag snart nått sitt slut. 

Jag o Emil byggde ihop byrån vi köpte igår på Ikea. Tog lång tid då vi gjorde allt fel, hahah... SÅ sämst var vi! Men fint blev det i slutändan. 

Vi har även fått upp gardiner idag! I vardagsrummet blev det lite tjockare, beiga. I sovrummet blev det tunna, vita, spetsgardiner. Får ta en bild en annan dag. 

Vi städade i Hjuvik idag också, där vi bodde innan. Nu är allt det lämnat bakom oss, så bara att blicka framåt nu med nya lägenheten. Vi var på Ikea även idag, o köpte saker vi glömde igår. Duschdraperi bland annat. 

Känns verkligen SÅ bra! Unnade oss ett glas vin o ett glas öl var, även ikväll. Imorgon börjar båda jobba igen, då försvinner ju denna lilla flyttbubbla. Den har varit mysig! 

Måste sova nu! 

Puss C 

Hej, mitt i all flyttkaos! 

Idag har mamma, Hansa, Matilda och Floyd varit här. Vi har skruvat o grejat hela dagen. En lång Ikeavistelse blev det också, samt några tusen kronor fattigare. Imorgon har jag o Emil mycket att göra. Vi ska skriva ihop möbler, sätta upp möbler, sortera, städa i Hjuvik och MYCKET annat. 

Klockan är kvart över ett på natten, om sju timmar har jag alltså tvättid. JAAA. Jublar 

MÅSTE SOVA. 

Puss C 

GODMORGON!!! 

Första natten i nya lägenheten. Gissa om vi är glada??? SÅ glada är vi. 

Hela dagen igår gick åt till att bära möbler, snickra ihop dem o få dem på plats. Även alla miljoner lådor o påsar från både mitt o Emils rum skulle bäras upp till lägenheten. Fyra våningar, utan hiss. TUNGT! 

Har precis vaknat. Ska gå ut o göra frukost till mig o E nu. Sedan fortsätter flyttningen! 

Kram C