Smärta påminner oss om att något inte stämmer
"Ibland kan jag ändå tänka att smärtan har en viktig roll. Att det ändå bör höra till på något sätt. Då menar jag inte att smärta i sig är något bra eller något som man bara måste uthärda. För så är det inte. När något funkar som det ska så ska det vara utan att det gör ont.
Och då är det kanske det som är meningen med smärta. Att det ska påminna oss om att det är något som inte stämmer. Påminna oss om att det inte bör vara såhär. Påminna oss om att något måste göras. För bland det mest förödande vi kan göra mot oss själva är att bli vana vid något som gör ont. Att få oss själva att tro på att det kanske är så här det måste vara.
För när skorna klämmer, tankarna tynger, beröringarna svider eller hjärtat värker så är det kanske bara smärtan som en än gång påminner oss om att innerst inne så vet vi om att vi är värda så galet mycket mer."
Jag vägrar bli van vid att det ska göra ont. Det tog mig mer än ett halvår innan jag vågade bryta loss, och aldrig vill jag utsätta mig för det igen. Varje dag var inte plågsam, men det var tiden som gjorde ont. Jag som knarkar i mig trygghet skulle helt plötsligt klara allt själv. Och det gör jag. Jag fortsätter med mitt, och jag är lycklig. Jag är stolt över mig själv att jag vågade.
Jag var så ledsen att jag trodde att jag skulle dö, men sen började jag skratta igen. För det fanns en tid innan mig och E, då kommer det automatiskt finnas en tid efter oss också. Egentligen tror jag inte att jag sörjer vårt förhållande, men jag sörjer att vi inte uppskattade varandra. Jag är ledsen över att vi valde varandra, men ändå inte brydde oss.
Ännu ett citat jag fäst mig vid:
"Vi ser något hos någon annan och bestämmer oss för att spendera en del av våra liv med denne. Att hon nu ser något i dig som får henne att känna så, då får du fan inte ta det för givet. Så när du förstår det, när du förstår att hon faktiskt inte är bunden till dig utan snarare har valt att gå jämte dig, så kan det kanske äntligen komma att slå dig. Det finns inte mycket vi är lovade här i livet och det allra mesta kommer inte lätt, så om du har någon som går jämte dig så måste du bara förstå att det är inget mindre än bland det största och mest värdefulla som de flesta av oss kan hoppas på att få uppleva under vår tid här. Så våga inte ens ta det för givet. Greppa snarare tag i det med all din kraft och försök att förstå vilken sanslös gåva varenda sekund som hon är i din famn faktiskt är."
Vi gjorde inte det, för vi var inte gjorda för varandra. Detta var det bästa. Jag är glad, jag klarar mig, jag fixar det. Men det gör ändå ont. Och så får det lov att vara.
♔ Anonym
Söt
