Idag, för kanske första gången, känner jag att jag är riktigt stressad. Det låter ju sjukt, för hur ofta känner man inte stress? Idag har jag mått psykist dåligt. Jag känner så mycket tyngd över saker jag egentligen inte borde. Kanske första gången jag faktiskt känner att skolan är jobbig? När människor runt mig frågat om andra året på gymnasiet är jobbigt har jag svarat "nej". Självklart har det sina ups and downs, men har ändå klarat av det. Vet knappt om jag gör det längre. 

 

Imorgon är det naturkunskapsprov, kan ingenting. Klockan är nu åtta på kvällen och jag orkar f*n inte börja. Vet att jag kommer ångra det, så sitter jag vid midnatt och pluggar tills ögonen krampar. Framförhållning är min bästavän, eller? Efter jag bockat av provet imorgon har jag äntligen lov. Nej just det, jag ska ju jobba söndag. Direkt efter ska jag till Ängögården där jag ska ha konfirmandläger söndag - tisdag. Onsdag och torsdag ska jag jobba, o så har jag bara två/tre ynka dagar kvar. På detta lov ska jag även hinna plugga tyska till onsdagen efter lovet då jag har prov, har även historiaprov samma onsdag. En kommunikationsuppgift, hyffsat stor, ska in veckan efter. Alla nationella tär på mig. Matten som det går sämst i. Betyg som sjunker. Favoritämnen som jag fått A i ligger just nu på C. Vad händer med mig? Jag har alltid, alltid, alltid klarat dessa situationer. Jag har alltid klarat av prov bra utan att känna mig missnöjd. Orkar verkligen inte längre. När ska alla downs försvinna och alla ups komma? 

 

Kan inte längta mer till sommarlovet mer än just nu. Eller just det, ska ju jobba hela sommaren....